Kvavt

Det surrade ett helt läsår av minnen kring min skalle idag, som något okontrollerbart magnetfält.
Att somna klockan fem kan inte ha underlättat den mentala stabiliteten.
Jag ramlade in i underläppsplut och tårar gång på gång.

Adjö till Tärna.

Ensam gick jag till klassrummet som kallats hemklassrum hela året.
Satte mig på min plats – ja, vi var en smula konservativa gällande placering men inte när det kom till beteendet.
Alla blickar och internskämt och spontaner sköt ärtskott på mig, och jag blev tvungen att gå därifrån.

Nu sitter jag i ett rum på Södermalm.
Det luktar annorlundigt här. Inga ärtskott.
Framför mig hänger en tavla så fantastisk att bild får säga mer än mina ord inom kort.
En välkommen hem-present.
Sjukt fin gest.
Två veckor efter att jag spanat in tavlan i en rambutik på Folkungagatan, var jag och min vän Anna på väg till oefterhärmliga restaurangen Back A Yard.
C: Vi måste kolla i fönstret, det finns en så vacker tavla här.
A: Eeh, Camilla, det är bara fjompakvareller därinne.
C: Men min var grym! Jag skulle köpa den! Galen och våldsam och harmonisk och djup!

…såld! Till de grymma föräldrarna som alltid hittar rätt.

Saker som lär saknas från Tärnatiden:

• Internskämten. Hur många som helst. Ord. Tonlägen. Gäspningar. Nu är jag ensam i våra reaktionsmönster, och får nöja mig med mitt eget skratt (och en spontan på tre pers).
• Matsalen. Samlingspunkten. Blickfånget. Nu äter jag i utblicket på balkongen.
• Lektionerna. Otippade vitsar från alla håll och kanter. Nytänk och omtänk i texterna. Allmänna linjen trodde att de hade något ovanligt; isåfall har vi något UNIKT! Det var en unik situation, som Tommie skulle sagt.
• Det där jävla bordet. Tro det eller ej. Att sniffa skotskt högland med Garson var ett såntdär tillfälle man aldrig glömmer. Och Med Andra Ord på polski. Och Maffia. Och pizzahäng.
• Bastun. Uttömmande på många sätt. Allt släppte där. Tankar, ord, svett.
• Skogsdungen. Den känner till lika mycket om mig som alla mina vänner sammantagna.
• Friktionen. Både den positiva och negativa har lärt mig så förbannat mycket.
• …nu ska jag sova, fastän det finns så mycket mer att säga. Allt behöver inte bli sagt.

Inte idag iallafall.