Fackspråk fuckas up

På skrivarlinjen där jag går har vi ett flertal uttryck på engelska (och svenska) vi använder för att snacka om olika koncept. Bloggens titel Show - don’t tell! är en uppmaning att gestalta istället för att berätta exakt vad en person känner (aka. “att skriva någon på näsan”). Enkelt beskrivet: “Han var arg” kan hellre bli “Han ställde ned kaffemuggen med en smäll och spände blicken i henne”. Det är också med fördel man kan välja att gestalta kroppsspråk och ordval (om än ett enda ord) istället för att berätta om någons inre dialog (”Jag var rädd att han skulle mörda mig”).

Ett annat uttryck vi kör med är POV, vilket man även använder inom film när det gäller vinklar med kameran. Detta står för Point Of View och handlar inom skönlitterärt skrivande om vems verklighet man läser just då. 

Det bästa uttrycket vi har är Bear On The Beach, vilket i sig är en rätt kul tanke: att plantera en björn som lufsar på stranden strax innan det förälskade paret anländer. Då behöver inte dialog eller kroppsspråk vara fängslande - det räcker med att läsaren vet att en björn skulle kunna dyka upp närsomhelst. Detta grepp används frekvent i såpavärlden: Angies bittra ex-make Steve står i köket på en restaurang och ser ut över gästerna, och tittaren får se att Angie och hennes nya snubbe precis hänger av sig ytterkläderna i entrén på samma ställe. Nu behöver inte dialogen vara speciellt spännande, eftersom tittaren snarare undrar hur det kommer att gå om/när Steve upptäcker dem.

Well, det bästa med Bear On The Beach är att många som försöker förklara konceptet uttalar det helt kajko.

Det blir

Beer On The Beach.

Ja tack! Fan vad nice att ta en öl på stranden, visst, jag är på!